Etapp på Fiskarleden – Luz » Salema

I vegetationen på klipporna upptäcker ett uppmärksamt öga orkidéer och vilda liljor, dvärgpalmer och många aromatiska växter, som timjan, mastix eller rosmarin. Vid Boca do Rio korsar leden ett ständigt vattendrag, resultatet av flera bäckars sammanflöde. Norr om denna punkt ligger Paul da Lontreira, väl värt att utforska innan man fortsätter. Det är en våtmark på mer än 100 hektar, dominerad av vass och säv.

På vattendragens stränder dominerar tamarisk och i de fuktiga flodslätterna, där risfält en gång fanns, förekommer nu betesmarker och sävbäddar. Uttern är våtmarkens emblemart, men den är nattaktiv och svår att få syn på. Bland fågellivet är höjdpunkterna arterna vattenrall, sothöna, rörhöna, silkeshäger, purpurhäger, gråhäger, cettisångare, rörsångare, grässångare och svartmes (en sällsynt art som bara kan ses på vintern).

Vid den västra änden av Praia da Boca do Rio är lämningarna av en romersk villa för närvarande tydligt synliga, inklusive verkstäder för saltning av fisk, ett badhus, ett bostadsområde och ett område för hushållstjänster. Rum klädda med mosaik och väggar med målad stuck hittades, vilket vittnar om denna forntida bosättnings välstånd.

Mindre än 2 km från Boca do Rio ligger på havsbottnen resterna av L'Océan, ett fartyg på omkring 60 meter som fraktade 80 kanoner och 800 mans besättning. Det var flaggskeppet i en fransk flotta på 14 fartyg. Under sjuårskriget sänktes det av den mäktiga engelska flottan i "slaget vid Lagos" i augusti 1759.

På 17:e århundradet ledde upprepade attacker från pirater och kapare mot fiskestationerna till att dåvarande guvernör och generalkapten för Algarve, D. Luís de Sousa, beordrade byggandet av ett fort för att försvara kusten, öster om Boca do Rio-stranden. Pirater verkade utanför lagen och attackerade till och med sina egna länders fartyg. Kapare hade däremot tillstånd av en stat att beslagta fartyg och plundra fiendestaters bosättningar. Båda nådde sin höjdpunkt på 16:e och 17:e århundradet. Fortet i Almádena överlevde jordbävningen 1755 men föll offer för övergivenhet när kapare inte längre hotade denna kust. De sista kända användningarna ägde rum under inbördeskriget (1832–1834) och på 19:e århundradet för övervakning av smuggelverksamhet längs kusten.